Jag måste bara få skriva av mej. Allt känns piss nu faktist. Jag mår inte bra

varken skolan, fotbollen, innebandyn lr nått går bra nu? Och allt blir bara fel.

Jag hade en tanke om en person men jag hade HELT fel. Om jag ska förklara på

det lättaste sättet är det som '' jag känner mej ensam'' det är ingen som

förstår mej. Det kan finnas folk som säga men berätta vad som hänt. Men om

jag berättar skulle den ändå inte fatta hur jag känner. Jag saknar gamla

tider när alla bara var med alla och lekte ingen brydde sej om nått, man

hade bara kul & skratta. Nu kommer problem efter problem, folk sviker en

och massa sånt. Men så blir la livet också. Vissa passar och har de bra och

vissa har det svårt. Det käns liksom tomt. Men livet måste fortsätta

och jag får la ta dagen som den kommer och hoppas på det bästa.